Everyone I know goes away in the end.
Förjävlig dag, faktiskt.
Men helgen var heltrevlig kan jag tycka.
Vad jag lärt mig?
1.Snacka inte med idioter.
2.Jag kan bitas jävligt hårt, så att blodet rinner i strida strömmar. Julia, försök att låta bli det!
3.Saknat Neemo har jag gjort, men kontakten är tillbaka.
4.Snälla män existerar. Faktiskt.
5.Om du är lite väl rund om fötterna: dansa inte på scenen.
6.K är en störtskön människa!
7.Min storebror och jag har kontakt igen, det är jag glad över.
8.Tequila är en ganska dålig idé. Och smakar illa.
9.Med starka armar omkring mig är jag trygg.
10.Kom ihåg att inte säga allt du tänker på.
11.Jag kan inte få Afghanistan ur huvudet. Creepy place..
12.Omge dig endast med människor som kan stå för sina åsikter.
13.Satan vad jag saknar Fancy!
14.Som alltid, som egentligen är nummer ett, mina barn är fullkomligt fantastiska.
Fin helg, men nu..
Ptja, natten är även den förjävlig.
Det är inte roligt att inte kunna sova.
Jag vill kunna sova.
Kicka in i normala rutiner.
Men det skiter sig.
Jag försöker att bättra mig.
Jag tar i från tårna, försöker att dra mig uppåt men behöver en del stöd så att jag inte ramlar, men jag försöker!
Det som drar ned mig allra mest är när människor inte ens försöker se de förbättringarna som jag faktiskt lyckats åstadkomma.
Att jag inte ens är vatten värd på grund av olika ting som jag gjort tidigare.
Jag har faktiskt blivit bättre.
Min syn på framtiden börjar synas.
Jag är rädd för sådant man skall vara rädd för.
Jag vill leva.
Att försöka vara rädd om mig och om de jag tycker om.
Det gör mig ledsen, sårad och frustrerad när människor inte ens försöker se mina framsteg.
Och vad kan jag säga?
Riktiga vänner försöker dra upp en när man misslyckas.
Och när man lyckas lyfter dem upp dig.
Så jag får se det som så att jag inte förlorar på det.
Även om det brändes ett tag.
I vilket fall, Min Fancy är bäst!
Hon står för sina åsikter.
Hon skulle lätt mosa någon som gav sig på mig.
Hon backar alltid upp mig.
Förstår när jag inte orkar prata.
Hon kan läsa tystnaden mycket bättre än de flesta andra.
När jag far med ansiktet i asfalten så får hon mig att stå upp.
Hon berömmer när jag lyckas kliva framåt.
Hennes närvaro gör mig vaken, glad.
Med henne skrattar jag tills tårarna sprutar.
Och hon är en i sitt slag.
Det mina damer och herrar, DET, är en riktig vän!
Flytt heim med di, kvinntimmar! <3
jag saknar dig, så in i helvete..