här kommer natten
Åh fy satan vad frustrerad jag blir.
Jag måste verkligen sluta att läsa den där hemska bloggen.
En ung kvinna med en dotter på tre år sitter och skriver att hon planerar sitt självmord.
Tillvägagångssätt, tidpunkt och sedan skriva att det ändå inte finns något att leva för.
Har man satt ett barn till världen så måste man göra allt man kan för att ta sitt ansvar.
Man kan inte sluta kämpa.
Jag respekterar människor som lider av psykisk ohälsa, tro inget annat.
Ändå, att skriva så?
Jag mår illa.
Jag mår illa.
Bokstavligen.
När man är förälder så har man ett ansvar.
Man har ingen rätt att ta livet av sig.
Jag kan se hur människor i kring mig förlorat föräldrar på det viset.
Och vilken sorg de bär.
Hur kan man tro att döden är en utväg när man har något så värdefullt som ett, eller flera, barn?
Jag har vacklat i min övertygelse kring döden.
Och jag är nu säker på min sak att det är fruktansvärt egoistiskt att begå självmord.
Samtidigt, hur svårt ska det vara att få den hjälp man behöver?
Det är ju där problemet egentligen sitter.
Det är ju där problemet egentligen sitter.
Vi må ha kommit långt i vårat land, absolut, men att se till att människor mår bra, det är uppenbarligen inte särskilt högt prioriterat.
De tror att man kan läka själens ärr och öppna sår med en massa piller.
Att skapa en balans, ett fungerande liv med hjälp av kemiska substanser är ett steg åt fel håll, om inte hundra.
Människor, unga eller äldre, skall inte ens kunna ha den tanken att det vore bättre om jag dog.
Och om de, trots allt får den, då skall det finnas hjälp att få.
Riktig hjälp och inte bara någon grå människa med förkorta byxor, bruna loafers som låter 'mhm' under ett helt samtal.
Någon som når fram.
En människa som har ont psykiskt har samma rätt som en person med fysisk smärta och ska då behandlas med samma respekt och förståelse.
En förälder skall inte kunna försvinna från sina barn, lika lite som ett barn skall behöva försvinna från sina föräldrar, för att de inte klarar av att leva med de svårigheter det finns.
Det gör ont att tänka på människor som bara försvinner.
De väljer att försvinna.
Det är så fel..
Suicide is painless sägs det.
Men inte för de runt omkring.