glöm inte bort att du är värdelös

Jag ligger på golvet.
Det är mitt ställe att ligga för att få perspektiv på saker.
Sen är det ju en bonus att det är kallt mot min bara rygg.

Egentligen är jag trött, riktigt jävla trött.
Men det är något som gnager och river i mig som gör att sova inte är en möjlighet.
Det förflutna biter mig i röven hela tiden och jag börjar bli riktigt irriterad på det.
Det är ingen särskild person eller specifik händelse utan snarare ett tydligt beteende som jag reagerar på: att säga en sak och göra en annan.

Jag blir sweet-talkad till förbannelse.
Och jag måste fatta någon jävla gång att människor är, allt som oftast, fulla med skit.
Att inte tro på det de säger utan på det som de gör.
Men jag blir tokig!
För jag kan helt enkelt inte förstå varför man gör så.

Jag kan inte ljuga.
Jag kan inte säga saker jag inte tycker.
Och jag vill inte det heller.
Jag tror på ärlighet.
Det där med att spela något sorts spel är inte min grej.
För jag kan inte och ser ingen som helst mening med det..

Varför i helvete gör man det?
Och varför samlas alla dessa människor vid mig?
Sluta paja mig med skitsnack.

Kommentera här: