morsaplusbokmal

Och så var det detta fenomen, Big Brother.
Fascinerande att det fortfarande är så populärt.
Det är ju samma upplägg, samma sorts människor och samma 'chocker' som svenska folket ställs inför.

Jag föraktar Big Brother.
Det äcklar mig.

I år har jag inte sett ett enda program.
Dock har jag hört namnet Hanna Widerstedt, hur pantad hon skall vara osv.

Jag har nu kikat in lite på denna fjantiga, förpubertala flickan som saknar både gränser och empati.
Hon slänger sig med uttalanden som hon saknar belägg för.
Klankar ner på alla människor som inte är precis som hon.

Själva Hanna och hennes absurda blogg är inte det som jag egentligen bryr mig särskilt mycket om.
Även om hon räknas in bland de stora bloggarna.
De rika och snygga brudarna med feta plånböcker och extremt smal midja.
Det är den midjan jag snöar in på.

När trädde denna bantningshysterin i kraft?
Eller har jag bara blivit immun gentemot den efter alla år jag bett den dra åt helvete?

Okej, vi ser på det på det här viset.
Du föddes med det utseéndet du fick.
Dina organ, din hjärna, huden.
Allt var placerat så som det skulle vara för just dig.

Du växer upp.
Din familj ser ut som den gör.
Den formar dig.

Din längd har blivit precis som hur den var inställd på att bli.
Din kropp har blivit vad du gjort den till och vilket arvsanlag du haft.
Du är helt enkelt som du är.
Unik.

Så varför tycker då dessa 'vackra' människor att det är passande att predika om hur man skall bli som dem?
Samtidigt som de slänger in ett "det finns bara en som jag" i nästa mening.

Då ska vi se..
Du skall alltså bli något som du inte kan?
Är inte det en ganska tydlig paradox?
Detta är ju något som inte går att genomföra. 

Flickor och kvinnor skall piskas blodiga till att vara snygga, smala och rika.
Att det, just det, är den viktigaste uppgiften du har!
Utsidan, plånboken, din image.

Alltså..
Are you fucking kidding me?!

Är det såhär kort vi kommit i dagens samhälle?
Eller har vi krupit tillbaka i tiden?

Varför kan det inte bara vara accepterat att man är olika?
Vissa människor är stora och vissa är små.

Javisst, jag kan fasa för att bli tjock.
Dock är inte det på grund av utseénde-biten utan när det gäller hälsan.
Precis som på samma sätt jag inte vill gå ner för mycket i vikt.

Att se människor, främst kvinnor, slita så hårt för att lyckas nå det perfekta idealet gör att jag bara kan skaka på huvudet.
Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren?
Ni lyckas aldrig få den perfekta kroppen, för idealet existerar inte på riktigt.
Lägg er tid på sådana aktiviteter som får er att må bra, vare sig det är träna eller läsa.

Jag skulle aldrig sätta min fot på ett gym.
Bara tanken gör att jag känner lukten av svett.
Jag tänker aldrig banta.
Det jag som jag stoppar i mig är det jag vill ha.
Ingen kaloriräkning för mig inte.

Och-som jag med allra största säkerhet redan sagt i denna blogg-jag är stolt över hur jag ser ut.
Min favoritdel av min kropp är ögonen.
Den delen av min kropp som jag inte riktigt är lika nöjd med är min hjärna.

Min mage saknar praktiskt taget muskler och har bristningar på sig.
Min rumpa och mina lår har krympt, hur nu det gick till.
Tuttarna ser ut som de gör med bristningar och allt.
Men nog känns det bättre med piercingar i dem.

Jag ser ut som jag gör för jag har fött barn.
Jag ser även ut såhär för att jag inte tycker om fysisk aktivitet.
Jag ser ut såhär för att jag fick de generna jag fick.
Jag ser ut såhär på grund av allt jag lyckats ta mig igenom.
Jag ser ut såhär för att jag är jag.
Min kropp fungerar och jävlar vad nöjd jag är med den!

Och aldrig tänker jag försöka ta mig ned till ett midjemått under 60 cm.
Aldrig tänker jag låta någon lura i mig att de är bättre än mig på grund av sina högar med guld, fixade kroppar som saknar underhudsfett eller att de designväskor för över en halv mille.
Är det något som är riktigt billigt så är det människor som skryter om sina pengar.
(Särskilt när de inte ens kan stava)

Det handlar inte om det utan den man verkligen är.
Vilka färdigheter man besitter.
Vilket hjärta man har.
Personligheten.
Du kan vara hur snygg som helst men saknar du hjärta så blir du ful.

Vem vill endast vara ett sött ansikte?
Fy fan vad tråkigt.

Ett liv är till för att levas.
Mat är till för att ätas.
Slopa förbuden och ät.

Och, ärligt Hanna, Kissie, Pizzie eller vad fan ni nu heter, fuck you!
Världen behöver inte er.