en dag är prinsen här

Sidekicks, var det ja.
Hur längesen är det jag skrev att jag skulle göra ett inlägg angående det?
Oh, well, det kom lite saker emellan så att säga..
 
I varje fall; Sidekicks.
Vad det är?
"En sidekick är en stereotyp i litterära och filmiska sammanhang, en nära medhjälpare och följeslagare till hjälten. Den ursprungliga betydelsen är "vän" eller "kompanjon".
 
Personligen skulle jag även säga att det finns i det vardagliga livet med, för den delen.
Men vi kan väl börja med ett par tecknade..
 
I regel verkar det finnas minst en Sidekick (oftast fler) till protagonisten medan antagonisten verkar får nöja sig med högst två sidekicks.
Eftersom jag redan skrivit ett inlägg (för längesen) angående Disneys antagonister/bad guys så håller jag mig till sidekicks till hjältarna den här vändan.
 
Minst en av dessa kompanjoner till den store hjälten eller fantastiska prinsessan ska vara korkad och minst en av de andra ska gärna vara lite dryg och smart. Lite fyndig liksom.
 
 
 
 
Snövits Sidekicks : De sju dvärgarna.
Dessa sju små gruvarbetare skall stå för sju olika egenskaper.
Butter är vresig, Glader är glad, Prosit nyser hela tiden (är det ens en egenskap? Snarare allergi), Toker är tokig, Trötter bara sover hela tiden (Någon borde kolla hans blodvärde..), Blyger är blyg och Kloker ska föreställa smart (men han är fan riktigt korkad..).
Dessa små män är de som tar emot huvudpersonen Snövit och försöker skydda henne från den onda häxan.
Tyvärr hjälper det inte så supermycket eftersom att Snövit är ett jävla våp som tror på önskeäpplen..
"Åh, min elaka styvmor som kan trollkonster vill döda mig, men jag tar och släpper in en skitläskig kärring som säljer önskeäpplen!"
Och sen dör hon, såklart.
Prinsen anländer sedan och kysser Snövits iskalla, döda läppar.
Våpet vaknar och hänger med mannen som hon knappt känner och lämnar dvärgarna.
Schysst, Snövit. Schysst.
Min personliga favorit är Butter, såklart.
 
 
 
Peter Pans Sidekick: Tingeling.
Vad kan vara mer passande kompanjon till en självupptagen snorunge än en mordisk och elak älva?
Peter söker upp familjen Darlings fönster endast för att de berättar sagor om, ja, precis, Peter själv.
Han lyckas få Wendy och hennes syskon att följa med till Landet Ingenstans för att sedan visa att han endast bryr sig om sig själv. (Tills sista scenerna, såklart)
Hela filmen ska vara ett äventyr, de möter indianer, sjöjungfrur och pirater..
Och varje gång håller jag på Kapten Krok, han försöker i alla fall ta livet av det narcisstiska aset.
Den enda som bryr sig mer om Peter Pan, än just Peter Pan själv, är Tingeling.
 
 
 
Törnrosas Sidekicks: Flora, Fina & Magdalena.
Flora, i orange, ska vara den smarta, Fina, i grönt, är den godtrogna(läs: korkad) och Magdalena, i blått, är den dryga (läs: realistisk).
Alla vet hur historien går; Kungen och drottningen får ett vackert barn.
Kungen tycker inte att det passar att bjuda in den onda fen utan håller sig till de tre ovannämnda som räknas som de goda feerna.
Dessa goda feer tycker att den viktigaste gåvan att ge ett barn är skönhet och sångröst (are you fucking kidding me?)
Den onda fen trashar festen och visar sig vara en riktig party-pooper när hon då utläser en förbannelse över barnet.
Magdalena lyckas omforma förbannelsen från död till sömn.
De flyttar sedan ut till en stuga med Törnrosa och uppfostrar henne, hon möter prinsen och så vidare.
Sen tar de tillbaka henne till slottet innan hennes 16 årsdag är över, så jäkla smart..
De kunde liksom inte väntat ett dygn till, för att vara på den säkra sidan?
I alla fall sticker sig bruden på sländan och somnar.
Prinsen lyckas ta sig till henne, med hjälp av hennes sidekicks, och kysser henne (Vad fan är det med prinsar och medvetslösa brudar?), hon vaknar och de lever lyckliga i alla sina dagar.
Solklar favorit i denna är Magdalena.
 
 
Detta är ju bara ett litet urval av Sidekicks ifrån Disney.
I verkligheten då?
 
Jag skulle nog säga att alla är huvudpersonen i sitt eget liv, egentligen.
Det låter ju som en jävla klyscha, men jag tror det stämmer.
Sen finns det ju de som framhäver sig själv som den store hjälten eller perfekta prinsessan.
Sidekicks är de som står lite bredvid, de som inte har behov att framhäva sig själva.
 
Skillnaden emot sidekicks i filmer är att i verkligheten kan man missa dem.
I filmen får de speltid, i verkligheten finns risken att den självutnämnde protagonisten tar all speltid så att det inte blir mycket över.
En dag upptäcker man att den som anser sig själv vara hjälten egentligen inte är mer än en groda.
Den dagen suger ganska stenhårt.
 
Så missa fan inte Sidekicks.
För det kan visa sig att de är så mycket bättre.