morsaplusbokmal

Jag älskar manliga bröstkorgar.
Att ha näsan i en halsgrop eller solar plexus är något som gör mig så lugn och trygg.
Ett lugn jag konstant jagar, en trygghet jag sällan finner.
Och kanske borde det räknas som en brist jag har, fast jag vet inte.
För när jag väl funnit lugnet så håller det i sig länge och då är det värt jakten.
Värt väntan.
Emellanåt är det skitjobbigt, absolut.
Att gå runt som en hypad ekorre med en längtan som brinner efter lugnet kan vara påfrestande.
Men friden som infinner sig när man väl hittat fram, den är värd allt.