Så många broar jag bränt, men jag går inte isär när jag går med dig

Det är upp och ner.
Så länge jag varit förbannad..
Det är en fantastisk försvarsmekanism, förresten.
Och sen när jag inte orkade vara arg så slutade jag att känna istället.
Ställde känsloregistret i stand by.

När man sen slår på det igen.. Kaos.
Och jag verkar inte kunna hitta avstängningsknappen igen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det här.
Känslorna inför tamejfan allt ligger i en hög på golvet och jag har ingen lust att ta i dem, så de får ligga kvar.

"Man måste dö några gånger innan man kan leva"

lika bra att sova.
Lär bli alldeles för färggranna drömmar och kommer troligen vakna helt slut.




En av de riktigt fantastiska stunderna i mitt liv.
trasigt.

Kommentera här: