"Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig"- Benjamin, Torka aldrig tårar utan handskar.Det är väl det allt handlar om, egentligen. Hitta någon att leva med. Någon att dela allt med. Lite "och så levde de lyckliga i alla sina dagar".Även om lycka i alla sina dagar endast är något som fungerar i sagorna.Men just att slippa somna ensam, vakna ensam och att ha någon att bara prata med, nog är väl det ändå lyckosamt? Någon att se dåliga filmer med, att bråka med och vara nära.Det låter inte alltför illa.Nog för att jag är livrädd när det gäller relationer och närhet. Man kan inte bli sårad eller illa behandlad om man håller sig för sig själv, helt enkelt. Så det är väl det jag gjort i tre och ett halvt år. Stängt människor ute, i den mån jag kunnat. Men det blir väldigt tyst, ensamt och tomt emellanåt, att inte tillåta sig själv att känna något, inte släppa in någon fullständigt.Varför gör jag ingenting åt det? För att jag är rädd.Vad är jag rädd för? Alldeles för mycket..Jag vet bara inte hur fan man bär sig åt för att hoppa över spärrarna. "Jag vill i mitt liv få älska någon som älskar mig"Någon gång så kanske..