things
Men hur sjukt låter inte det?
Fast jag har ju en sådan.
En bild av mig själv i huvudet som jag testar olika scenarion på.
Min mentala minimänniska liksom..
(För det lät ju inte alls sjukt..)
Det är den jag måste tjata på.
-kom igen nu, det är väl bara att skriva Hej? Hur svårt är det liksom?
-Nej. Nejnejnejnej. Inget gott kommer ur ett Hej.
-jodå, det kanske kan gå för en gångs skull..
- Men snälla. Tror du på det själv? Har du glömt vem du är? Bitch, please.. Jag går och bygger ett fort av kuddar tills du fattat själv att det här är en sjukt dålig idé..
Den mentala människan tycker att jag är allmänt kass nästan jämt.
Och varje gång jag försökt och det gått åt helvete, precis som hon sade att det skulle gå, så finns ingen gräns för hånen.
En natt som denna så är hon extra alert.
Jag känner mig jävligt motarbetad.
