morsaplusbokmal

Och nu har jag 23 timmar innan jag påbörjar ett 24 timmars pass.

Pengar, absolut.

Mer pengar än jag någonsin tjänat tidigare.

Bara det gör att jag hoppar upp ur sängen och formligen skuttar till jobbet.

Men det är inte det viktigaste.

Det allra viktigaste är att jag gör någon skillnad.

Att jag bidrar med något. 

Och jag älskar det här arbetet.

Att få hjälpa en annan människa med dennes vardag både psykiskt och fysiskt, sätta gränser där det kan behövas, en extra hand vid matlagning, handel, städning och så vidare .

Det är en ynnest.

Jag trodde inte riktigt att jag skulle klara av att vara personlig assistent till en början.

Det är ett stort ansvar att ha hand om en annan människa.

Hur skulle jag klara det? 

Men det gjorde jag.

Det var så enkelt att jag trodde jag gjorde fel.

Fast det gjorde jag inte, det var bara att det föll sig naturligt.

Nog för att jag är trött när brukaren gått och lagt sig, men det är en god trötthet.

Och när jag vaknat, plockat ihop mina prylar och avrapporterat till min avbytare så har jag mer energi än när jag varit ledig och lyckats få sova till tolv.

Mitt schema går ut sista augusti så får se om jag kan hitta ett annat assistent-jobb.

För jag tror att jag hittat det jag verkligen, verkligen vill arbeta med.

Och det är en väldigt skön känsla.