morsaplusbokmal

Bland listan på "Saker man inte ska göra när man är trött och borde sova" finns: snoka runt på fega jävlars facebook och kolla varenda bild de har.

Varför "fega jävlar"?
För att de kunde ha gjort skillnad men lät bli.

 

De gjorde ett aktivt val när de vände mig ryggen.

De gjorde ett aktivt val i att inte vittna.

"Du kan inte anmäla, det fattar du väl? Det finns inget att anmäla."

 

Mina skinnflådda bröst.

Insidan av munnen som var helt trasig.

Blåmärken över kinderna, över hela överarmarna.

Jag kunde inte lyfta upp armarna på flera dagar på grund av smärtan.

 

Tre av mina så kallade vänner var där.

De såg.

Och sen valde de att inte se.

"Jag tittar inte, Julia."

 

Vad jag kunde läsa ut av bilderna?

De lever.

De har förhållanden.

De startar familjer, utbildar sig och arbetar.

 

Och jag?

Inte mycket.

Försöker ta mig igenom vardagen.

Hålla ihop mig själv.

Kämpa, något så in i helvete.

Jag klarar inte av beröring då det gör ont.

Jag klarar inte av att öppna mig för människor.

Jag litar inte på de som kallar sig mina vänner.

 

De lever, andas.

De kan krypa upp i sina älskades famnar, gå till sina jobb eller sin utbildning och vara stolta över sig själva.

 

Men jag vet hur ni egentligen är.

Och jag glömmer inte.

Ni förtjänar inte er lycka.

Hoppas karma hinner ifatt er, snart.

Jag är bara besviken över att jag inte får se när det händer.