roar
Så om någon såg en person som sprang graciöst med blixtens hastighet - det var inte jag.
Jag springer inte särskilt snabbt.
Alls.
Med tanke på att min kondition är i samma liga som Agda 80+ med KOL.
Men jag rör mig.
Egentligen hade jag velat styrketräna på ett gym.
Problemet är dock detta: jag har ingen aning om hur man gör.
Så jag springer lite när andan faller på.
Vilket har hänt 2 gånger de senaste tre dagarna.
Och innan det var det väl ett halvår sedan.
Jag är lite ojämn sådär, som med allt annat.
Men det här var första gången jag inte kände mig vare sig jagad eller dragen av ångest.
Fascinerande.
Nu: In i duschen och iväg till affären.
Sen får jag se hur mycket fegis jag är (troligen alldeles för mycket).