vara sant

Försöker hålla undergångskänslorna på avstånd..
Det går inget vidare.
Känslan att vara rotlös är jobbig..

Det är nog det jag önskar mest, att känna mig hemma .
Självklar.

Allt blir sämre varannan söndag.
Och ännu värre varannan måndag.

Det blir bättre sen, nästan jämt.
Jag är trött på att känna mig ensam.

Men varje gång det börjar storma av motstridiga känslor inom mig så kan jag nuförtiden i alla fall veta att jag kommit förbi värre.
Det har varit förjävligt, och jag har kommit förbi det.

Fast, angenämt är det inte.

Kommentera här: